Det var en gång en kaffehandlare…

Emil Bergstrand

Entreprenören

Idag är det enkelt att se tillbaka till en tid då allt var möjligt, handeln ökade och med den kom vinsterna till den som vågade.
Riktigt så enkelt var det nog ändå inte…

Emil Bergstrand föddes i Kungsbacka och var son till en garvare. På den tiden var den staden centrum för hela norra Halland och man kan tänka sig att affären gick ganska bra för Emils far. Han fick i alla fall gå i skola, lära sig läsa och räkna. Det kanske var detta som gjorde att Emil fick upp ögonen för Göteborg i norr och senare världen bortom havet.

Vid femton års ålder flyttade Emil till Göteborg där han tog anställning. Han måste ha fått med sig något då han en dag slog sig ihop med en ung herr Bergman och satsade pengar på en skeppslast från Sydamerika. Satsningen blev lyckad och den första i raden av pojkarna Bergman och Bergstrand. De startade ett handelshus 1891 med fokus på kolonialvaror. Detta var fortfarande ett stort risktagande och långtifrån trygga investeringar, men samtidigt fanns det enorma förtjänster att hämta när en last väl landades.

Vi vet inte så mycket om Emil Bergstrands och Bergmans relation mer en att de gick skilda vägar och att Emil köpte ut sin dåvarande partner. Dock lever han kvar i bolagsnamnet, Bergman och Bergstrands AB.

Tyvärr finns inte så mycket kvar från denna tid annat än en och annan kassabok och några aktiebrev. Tack och lov lever hans ättlingar vidare och kan genom hörsägen berätta om tiden som var Emils. Klart är att det måste ha varit en spännande tid; varvs och tillverkningsindustrins framväxt tillsammans med handelshusens sprudlande verksamheter gjorde Göteborg till en viktig ort på frammarsch i Sverige.

Dock visade det sig att Emil hade sinne för annat än bara affärer och han vidareutvecklade företaget mot vad det är idag genom 1934 års förvärv av en rostmaskin från Tyskland. Snabbt förändrades kaffevanorna och allt fler rosterier slog upp sina dörrar överallt i Sverige. Som mest fanns det tre rosterier i samma byggnad i magasinskvarteret. Emil var en sann kaffeman och hade en mycket sträng filosofi kring vilka kvalitéer som skulle handlas in. För honom var kaffe inte endast ett sätt att tjäna pengar, utan hade blivit till en livsstil direkt kopplad till hans person och stolthet.

“PÅ DEN HÄR TIDEN FANNS ÄNNU INGA ROSTERIER I STÖRRE SKALA, DE FLESTA ROSTADE KAFFET HEMMA PÅ VEDSPISEN. ”

Pontus Myrén

Ingenjören

Pontus Myrén föddes på Klädesholmen och var son till en fiskare. Livet där ute i den Bohusländska skärgården var nog både tufft och kanske inte alltid så spännande för unga pojkar. Det blev i alla fall så att Pontus och hans bröder flyttade till Göteborg för att studera till ingenjörer.

Emedan Pontus bröder startade en ingenjörsfirma och satsade på karriär föll den unge herrn för en gladlynt fröken Margit Bergstrand. Det visade sig dock vara ett gott parti med smak för det goda i livet. Mycket var nytt för den unge fiskarsonen, men för Margit var resor, stora kalas och vackra kläder del av livets självklarheter.

I och med Emils allt för tidiga bortgång och avsaknande av söner fick Pontus tidigt axla rollen som chef för ett mycket lönsamt litet företag i Göteborg. Detta kan tyckas vara en riktig räkmacka, en gräddfil och en ypperlig möjlighet för att vidareutveckla Emils gärning mot nya höjder. Tyvärr blir det ju inte alltid som man planerar.

När Emil var en dåtidens entreprenör var Pontus mer av en förvaltare. Dessutom var han något bakbunden då företaget aldrig riktigt blev hans eget. Pontus lyckades dock i den känsliga balansakten och moderniserade rosteriet med nya packmaskiner för vakuum, lokala satsningar på dagligvaruhandeln med mera. En sak han lärde sig av sin föregångare var känslan för kaffemarknaden. Detta visade sig bland annat under de svåra åren under andra världskriget.

Om Emil hade en fin näsa för kaffe utvecklade Pontus detta ytterligare och blev en mästare på blandningar. Detta var i tiden då konsumenterna hade börjat förvänta sig jämn kvalité. Att blanda kaffe kan liknas vid en cognacmakare som köper in destillat från bygden och blandar till ljuvlig helhet.

Ett kaffe från ett enskilt ursprung har oavsett kvalitet inte den komplexitet och den kompletta smakupplevelsen som en blandning. Dessutom är det mycket liten chans att en gård levererar samma kvalitet år för år.

”Om Emil hade en fin näsa för kaffe utvecklade Pontus detta ytterligare och blev en mästare på blandningar.”

Per Myrén

Kaffekonstnären

Till skillnad från sina förfäder var Per allt sedan liten övertygad om vad han skulle arbeta med, han skulle bli kaffegubbe. Detta blev han verkligen. Redan som liten följde han med sin pappa Pontus till rosteriet, han fick lukta, smaka och prova sig fram. Knappast kan man önska bättre skola.

Genom att ta jobb utomlands lärde sig Per tidigt hur kaffevärlden fungerar. Sin fars kontakter innebar en unik tillgång till de Europeiska kaffehusen och deras kunskap. Denna kunskap tog han med sig till Sverige och till Bergstrands när det blev tid att ta över företaget.

Per insåg tidigt att det fanns möjlighet att sälja kaffe till restauranger. Dessa hade börjat ställa höga krav på kvalitet, förpackning och distribution. Detta tog Per fasta på och utvecklade företaget mot denna nya målgrupp.

Kända krögare i Göteborg tog Bergstrands till sitt hjärta och lärde sig uppskatta ett gott kaffe och den nära servicen som ett litet lokalt rosteri kunde erbjuda. Dessutom började Per experimentera och utveckla sortimentet med nya spännande blandningar.

Under 50 och 60 – talet började rosterinäringen konsolideras i Sverige, en process som fortsatt in i modern tid. Trots stora förändringar i branschen och många förfrågningar behöll Per greppet om företaget. Han fortsatte sin fars arbete och utvecklade goda förbindelser med kaffeexportörerna och deras agenter, vilket säkerställde en god tillgång på kvalitetskaffe.

Likt sin far var Per en försiktig man som inte tog stora risker i affärer. Därför utvecklades inte heller företaget i samma takt som en del konkurrenter gjorde. Dock innebar detta heller ingen industrialisering av produktionen, vilket idag är en av grundbultarna i företaget – ”att vägra bli en industri”.

För Per var kaffet mer än ett arbete. Han trivdes som bäst i rosteriet. Med vit rock skötte han själv ofta rostmaskinen och det var där han var i sitt esse. Dessutom besatt han en enorm kunskap om kaffe och hade en väl utvecklad näsa för kvalitet.

Det är framförallt Pers kunskap och erfarenheter som lagt grunden till den filosofi som råder på Bergstrands Kafferosteri idag. Det var under Per som Bergstrands utvecklades och blev erkänt som ett ”gourmet rosteri” bland Göteborgs krögare.

”Kända krögare i Göteborg tog Bergstrands till sitt hjärta och lärde sig uppskatta ett gott kaffe och den nära servicen som ett litet lokalt rosteri kunde erbjuda.”