Vår fantastiska kaffenäsa Thomas befinner sig på Sri Lanka tillsammans med Jens från Bergstrands dotterbolag Sackeus. Thomas, som även är Svensk konsul för Sri Lanka, är på jakt efter bevarat kaffeplantage!! Envis som han är ger han inte upp hoppet på ön som mer eller mindre är ämnad åt teplantage.

Thomas tillsammans med fotograf I Idulgashinna, UVA provinsen i centrala Sri Lanka.

Sri Lanka, som tidigare hette Ceylon, är en liten ö utanför Indiens sydöstra kust. Många kanske tror att Sri Lanka från grund och botten en äkta te ö, men i själv verket började man inte odla te fören 1869. Tidigare när Sri Lanka stod under Holländsk ledning var kanel en stor handelsvara. På grund av det ekonomiska fallet runt 1830 blev kanel inte längre var lönsamt. Kaffeplantan var sedan tidigare en välkänd råvara som befolkningen planterat på trädgråden, detta var något George Bird uppmärksammade. Ryktet spred sig och Ceylon blev till en stor och välkänd kaffeproducerande ö. Investerare världen över åkte till Ceylon i hopp om att dra hem storvinsten, hektar av regnskog skövlades ner och den så kallade coffee rushen gick av stapeln.

Fram till 1869 fortsatte kaffeindustrin att öka men kort därefter kom nedslaget. Plantagen invaderades av svampsjukdomen Hemileia vastatrix, mer känd som ”coffee leaf disease” eller ”coffee blight”. Trots många försök att göra sig av med spridningen lyckades endast 400 av de 1700 kaffeodlare överleva, kaffeodlarna var chanslösa. Man försökte med många ersättning grödor, mest för att klara sig ekonomiskt, bytte kaffebönan mot kakaobönan som alternativ mot grödor men misslyckades även här.

 Hemileia vastatrix, kaffeplantans värsta fiende! 

Redan runt 1824 planterades en teplanta i den kungliga botaniska trädgården i Peradeniya, då för icke kommersiellt syfte.
1867 markerade James Taylor födelsen av teindustrin i Kandy. Han började plantera teplantor på en egendom på bara 19 tunnland, något som några år senare(1872) ledde till en fullt utrustad tefabrik i Loolecondera. År 1873 dokumenterades ett parti ceylon te av cirka 23 pund, då 10 kg, till London. Detta var startskottet för Sri Lankas teexport!

Men när det gäller te så lever fortfarande det gamla namnet kvar och man talar om ceylonte, vilket är nästan enbart svart te.
Tebuskarna växer på lite olika höjder och man brukar därför dela in teet i olika kategorier beroende på altituden anges som antingen hög, mellan eller låg. Teet kan dessutom kategoriseras efter geografi. De sex största områdena som odlar te på Sri Lanka är Ratnapura, Galle, Kandy, Dimbula, Uva och Nuwara Eliya.
Tebusken har ingen viloperiod under vintern på grund av Sri Lankas heta klimat. Detta gör att tebladen kan plockas under hela året.

I helgen befann jag mig i fantastiska Rom. Det blev en hel del god mat toppat med ännu godare viner, givetvis aktiviteter i kulturella och historiska former, promenader i lummiga bakgator och självklart en massa italienskt kaffe, likt den lilla böna jag är! Jag tror aldrig mitt kaffeintag varit så stort på så få dagar. Jag är nästan lite stolt över mig själv som på svensk mark endast håller mig till svart kaffe med en skvätt mjölk. Men italienarna fick mig på helt andra banor! Det började redan tidigt på morgonen med en kopp klassisk italiensk espresso, någon timme senare en cappuccino med nybakad brioche och som på kvällarna byttes ut mot en(möjligen två) caffè corretto.

Innan avfärd hade gjort min läxa och researchat upp de mest fantastiska kaffehak. Gärna lokaliserade en bit utanför stan där den typiska italienaren lite nonchalant shottade i sig sin rykande espresso. En stor favorit som definitivt inte gjorde mig besviken var Sant’ Eustachio Il Caffè, lokaliserat i hjärtat av Rom, granne med den Italienska Senaten. Ett lokalt mikrorosteri med anrik historia från tidigt 30-tal. Här har de verkligen bevarat den typiska kaffekulturen från förr. Att beställa och betala sin kaffe på ena sidan bardisken för att sedan armbåga sig fram genom det populära cafét till andra sidan änden, att vara den enda blonda på en yta om 20 kvm med ett dussin artiga italienare gjorde möjligen saken lite lättare… Här serverades perfekt kaffe i alla dess former, välklädda herrar stod bakom maskinerna och jag har få gånger bevittnat en sådan skicklighet bakom maskinerna. Baristorna har uppenbarligen varit med ett bra tag och deras passion och kärlek för kaffet var svår att undgå. Lägg Sant’ Eustachio Il Caffé på minnet om ni har vägarna förbi Rom!

/Fannie Myrén
5e generations böna